Behov av konkreta råd

Under graviditeten försökte Eronen ändra sina tidigare vanor i olika situationer. Till exempel använde hon handskar vid hantering av hormonpreparat och bad djurägaren att ge injektionen till sitt djur.

”När magen började växa, började djurägarna bli beskyddande, de kunde till exempel erbjuda sig att bära min utrustning”.

Under graviditeten konstaterade Eronen att många rent praktiska alternativa lösningar fick man komma på själv. Alla risksituationer var inte heller i förväg kända, eller så fick man höra om dem genom kollegor.

”Ingenstans fanns till exempel information om att avhorning med lödkolv kan leda till kolmonoxidexponering. Själv fick jag den informationen från en kollega. Det var inte heller många av mina bekanta som kände till riskerna med hormoner i fostervätska”, konstaterar Eronen. Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren uppmärksamma risker kopplade till den reproduktiva hälsan. Företagshälsovårdens uppgift är att bedöma risker kopplade till graviditet och foster, informera om dem och föreslå åtgärder. Vid problem rekommenderar Arbetshälsoinsitutet att man i första hand kontaktar företagshälsovården. På Arbetshälsoinstitutets webbplats kan man hitta information om graviditet och arbetsmiljö.

Den tidigare nämnda arbetsmiljöguiden för veterinärer innehåller omfattande information om risker samt grundläggande riktlinjer. Eronen anser att de gemensamma anvisningarna kunde ligga på en ännu mer grundläggande nivå. ”Risker kopplade till arbetsmiljön är idag väl kartlagda. Som komplement skulle det behövas konkreta förslag på hur man rent praktiskt kan undvika riskerna.”

Det viktiga i livet omvärderas

För många är det känt att den psykiska och fysiska tröttheten ökar under graviditeten. I samband med tillökning i familjen måste man fundera över hur man ska få livspusslet att gå ihop. Enligt Arbetshälsoinsitutet anser var annan veterinär att arbetet har en negativ inverkan på familj- och privatliv. Problemen är kopplade till arbetsbelastning, långa arbetspass och jour/beredskap samt ansvar och utmaningar i arbetet. Om jobbet har varit hela ens liv, kan graviditeten skapa behov av att omvärdera sitt förhållningssätt. Eronen själv drabbades redan tidigt i sitt arbetsliv av en psykisk utmattning och ville inte hamna där igen. Vardagen tillsammans med barn har lärt henne att inte planera allt i detalj.

”Jag hann jobba med det jag älskar under sex år och samtidigt bli av med den mesta ”nytändningen”. Graviditeten har gett en möjlighet att stanna upp och upptäcka att det finns annat i livet än jobbet.” Eronen har ändå definierat sig själv genom sitt jobb. Det blev tydligt i samband med en ”nära ögat” situation som hon råkade ut för som ung veterinär.

”Först blev jag förskräckt över att jag faktiskt kunde ha dött. Direkt efter dök ändå tanken upp att det hade varit ännu värre att bli arbetsoförmögen, att inte kunna jobba som veterinär längre. Då var jag tvungen att stanna upp och omvärdera min inställning.”

Myten om hjältemod skrotas

När man talar om risker kopplade till arbete och graviditet, vill Eronen även lyfta fram inställningens betydelse. ”Som ung tror man sig vara odödlig, det är inte ovanligt att unga veterinärer är våghalsiga. Bakgrunden till detta kan vara ett behov av att utföra sitt arbete på bästa tänkbara sätt utan att tänka på sin egen säkerhet.” Eronen ändrade sin egen inställning när hon insåg att hon ansvarade för en annan människas liv. Till exempel var det inte längre aktuellt att köra i full fart på de välkända grusvägarna, men i samband med själva arbetsuppgifterna var Eronen ändå inte tillräckligt försiktig. ”Trots att man kände till riskerna, kunde tilliten till sina egna rutiner gå före.” Eronen har hört om fall där fysiska skador (tex knuffar/sparkar från djur) eller att man utsatts för vissa olämpliga läkemedel misstänks ha orsakat bestående men hos barnet. Det blev till slut en ögonöppnare för henne. ”Jag vill väcka andra i samma situation. Själv funderar jag över hur det skulle kännas att leva med vetskapen om att ens eget risktagande skadat någon annan.” Eronen medger att myten om veterinären som en hjälte lever kvar. En veterinär ska vara lite hård och tuff och inte blir orolig eller rädd för minsta lilla. Man berättar humoristiskt för varandra om ”nära ögat”- upplevelser, istället för att använda dem som varnande exempel.

”I början var jag också generös med att stolt berätta om mitt risktagande, men som tur var öppnade min man mina ögon genom att konstatera att risktagande inte är ett dugg häftigt eller beundransvärt.”